somligasnackar

Det tog ett tag och flera personer innan jag gav upp på jobbet och googlade istället. Sprell betyder upptåg. Och från och med idag blir det inga fler upptåg för mig. Mitt första jobb i Oslo är slutt och eftersom jag är som jag är så är jag ledsen.,
Jag har inte sagt upp mig eller så, jag var bara anställd för julhjälp i en månad och nu är den månaden till ända.

Alla var otroligt trötta och flummiga idag så det var en dag full av skratt, dans och knappt något arbete alls.


Inte bara min sista dag utan Josse och Elins också. Så Hege och Alexander (grundarna av Sprell) hade kokat tomtegröt åt hela arbetslaget. Vi åt tomtegröt på norskt vis, drack hallonsaft och öppnade avskedsgåvor. Jag fick en liten present! Helt tokigt.

Tomtegröt på norskt vis är förresten socker, kanel och smör. Japp. Smeöör.

Sista dagen till ära lekte jag runt på trucken på jobbet och fick köra företagets lilla budbil- tjohejj, två saker jag velat göra hela tiden jag vart där.
Budbilsturen var lite bitterljuv. Det är trettiotolv rödljus mellan lagret och butiken jag skulle till. GPSen lade av så kör på känn och sen körde jag nästan sönder antikhandlarens tavla.. Men vem placerar en tavla i snön på parkeringen??
Sen var det den biten att jag hade bara några minuter på mig för att hinna tillbaka och säga hejdå till Josse, Elin och Hasse, mina tre absoluta favoriter på jobbet. Jag körde till busstoppet och fångade dom i varsin kram precis i sista stund och nu träffar jag dom aldrig igen., Jag är inte gjord för det här. Jag kan inte sluta fler ställen. Jag kan inte tycka om fler människor. Jag vill aldrig lämna er. Jag är så blödig att det är förvånande att det inte rinner blod ur öronen på mig varje dag.


Imorgon åker jag hem- ska krama sönder er!