somligasnackar

Ibland när man frågar någon om dom är en kattmänniska eller hundmänniska försvarar dom sitt hundval med att säga att katter må vara mysiga men är dom största egoisterna på husdjursfronten. Att dom gosar och puffar bara för att få något medan hundar har ett nästan genuint intresse för sin ägares välbefinnande. Jag håller med om att katter över lag är lite lömska och hundar må fatta galoppen lite bättre men jag väljer ingen sida. Inget katt och hundkrig på Residenset (förutom när Mollster och Katt kör igång, då är det ju bokstavligt talat krig)

Men låt mig säga., När jag låg tryckt mot väggen i min säng, kroppen skakande av tårar och andan i halsen så hör jag det dära lilla purrande. Något mjukt stryker sig mot mina ben och väldigt försiktigt men bestämt klämmer sig mitt lilla gryn in mellan mig och väggen för att lägga hakan på min arm och spinna försiktigt försiktigt. Och där ligger hon till tårnarna tar slut.
Och matskålen var full, hon hade lekt och lådan var ren..


Och man undrar varför jag bara vill krama sönder henne ibland..